”Juni, juli, augusti…”

Så var den första månaden avklarad av de tre månaderna som Gyllene tider sjunger om varje sommar. Som många hade på känn så har den största delen av juni bestått av lågt vatten och snålt med stigande lax. I mitten av månaden så kom det efterlängtad nederbörd och vattenföringen steg till runt 25 m3/s som resultat av det. Med vattenhöjningen så steg också mycket lax, men annars har registreringen av lax i juni varit långt mycket lägre än vad vi hoppades på. Börlingen har inte heller den stigit i några mängder.

Nattsvart kan tyckas, men jag vill ändå inte gräva ner mig och bara tycka att allt är skit och piss. I skrivande stund så har omkring 440 vilda Ätranlaxar registrerats i kameran. En siffra som borde varit betydligt högre, men som också hade kunnat vara betydligt lägre om vi ser till hur situationen för den vilda laxen ser ut i Europa.

Motorhaveri och jäkelskap.

För trots hur dåligt laxfisket har blivit, om vi jämför med det fisket som våra förfäder hade innan bottentrålning i havet och vattenkraft byggdes. Så kommer vi laxfiskare nog aldrig sluta att anstränga oss för att få kämpa mot en lax på andra sidan av snöret. Även om motorhaveri och jäkelskap förhoppningsvis inte kommer bli en buskis att visa upp på vallarna, så vill jag ändå bjuda på ett exempel på hur en laxfiskare alltid vill göra allt för att få en lax att hugga.

Jag hade klivit av mitt dygnspass på måndag morgon från brandstationen i Ronneby. Jag hade bestämt mig för att åka de 22 milen hem till västkusten för att fiska i Hertingforsen. Vädret var mulet och prognoserna visade regn, mycket regn! Perfekt, laxväder… Bilresan gick bra och den gamle Saaben från innan millenieskiftet gick lika bra som vanligt, fram till Getinge… Motorn fastnade, ville inte gå runt och jag blev stående som den fåne man är längs med motorvägen när himlen också öppnade sig och regnet vräkte ner. Innan bärgare kommit och en hyrbil var i hamn så hade klockan blivit kväll.

Nåväl, 4-5 timmars fiske borde jag ju kunna få! Min sambo idiotförklarade mig, tyckte jag skulle komma hem och torka mig samt äta middag. Men icke! Ut i ösregnet och började lägga flugan strategiskt i forsen och fiska mig nedåt, repa efter repa. Inga hugg, inte en fisk såg jag och den piskande vinden som blåser upp från havet gör det svårt att presentera flugan på ett bra sätt. Nu är det svårt att hålla humöret uppe på riktigt. Tankar om att sälja prylarna börjar hemsöka mig, man kanske borde sluta fiska efter lax och faktiskt fiska på en fisk som söker föda? Det här man håller på med är ju idioti.

Jag bestämmer mig för att gå en sista repa innan mörkret, jag sätter på en helsvart liten tunn fluga. Lägger ett kast, går ett steg, lägger ett kast, går ett steg. Nymfar hem flugan lite sakta mellan fingrarna och plötsligt händer det. En fisk har fastnat där på andra sidan och jag böjer upp spöet kontrollerat, den sitter kvar! Några rusningar ner och några rusningar upp, lite akrobatiska hopp däremellan och en puls på mig förmodligen lika hög som på laxen. Efter några minuter när jag tror att kampen är vunnen så byter laxen taktik och börjar simma in på det grunda partiet bakom mig. Det är en katastrof då stenarna här är sylvassa och kroken hamnar i en position där den lätt krokar sig ur munnen på fisken. Mycket riktigt, när jag försöker pressa den tillbaka i huvudströmmen så kommer flugan farandes mot mig. Det går otroligt fort men i mitt huvud så hinner det ändå gå hundra tankar och minst lika många svordomar. Den här dagen var dömd att misslyckas redan från början och så även denna kampen mot en nystigen och stor lax.

Trägen vinner oftast

Att jag skulle sälja grejerna och sluta fiska lax har jag nog tänkt lika länge som jag fiskat, även fast jag vet att det aldrig kommer bli så. För så fort man sovit av sig besvikelsen så blir man hungrig på mer. Hugget i sig är underbart och att lyckas landa laxen är egentligen bara en bonus. Man njuter samtidigt som man har ångest av att drilla lax, det är vad som gör det ögonblicket så unikt. Personligen så fick jag min revansch fem dagar senare när en lax tog min fluga aggressivt och lyckades kroka sig själv i gommen. Jag fick följa henne femtio meter nedströms och kunde efter några minuter där få in henne på sidan in i lugnvattnet och greppa med min hand om hennes stjärtfena.

Fler fiskare har också både tappat och landat lax under föregående månad och har förmodligen stått med samma känslor som jag beskrivit ovan. Den mesta av laxen som fångas är fortfarande nystigen vilket är ett gott tecken. Laxen kommer fortsätta att stiga från havet framöver och ingen kan sia om hur stor andel som kommit in i ån eller finns kvar i havet, vi kan bara hoppas att en stor andel av laxen inte klivit in i sötvattnet ännu.

Juli månad, nya regler

När vi nu kliver in i juli månad så är fiskare som tidigare uppnått sin kvot för upptagen fisk återigen välkomna att fiska på Falkenbergs Laxfiskes sträcka. Nu ser även reglerna lite annorlunda ut vad gäller kvoter på tillvaratagen lax och havsöring.
Du får under säsongen 1 april till 30 september tillvarata max fem laxar, men max två laxar eller havsöringar om dagen. Det finns ingen begränsning på tillvaratagen havsöring under säsongen, förutom dagskvoten. Man får återutsätta både lax och havsöring och dessa räknas inte till kvoten. När säsongskvoten är fylld så får fiske inte längre bedrivas fram till nästa säsong. Puckellax och regnbåge ska avlivas och räknas inte in i kvoten för tillvaratagen lax.

Puckellaxen är tyvärr här

Som det brukar göra vid ojämna årtal så har de första puckellaxarna registrerats av fiskkameran. Puckellaxen är en invasiv art som odlades fram av ryssarna under femtiotalet för att man skulle bedriva sportfiske på dem. Dessa laxar har nu börjat simma in i åar och älvar där de inte hör hemma och utgör ett stort hot för våra vilda laxbestånd. Puckellaxen är farlig för våra svenska och norska laxälvar eftersom den konkurrerar om lekplatser, stör ekosystem, riskerar att sprida sjukdomar och hotar vår inhemska lax. Det är en invasiv art med en aggressiv livscykel och stor reproduktionsförmåga vilket gör den till ett allvarligt hot mot både naturvärden och sportfisket.

Om puckellaxen får fäste riskerar den att på sikt tränga ut den unika Ätranlaxen, vilket kan ta generationer att reparera då vi redan har utmaningar så det räcker och blir över.

Puckellaxen är enkel att känna igen på sin prickmönstrade stjärtfena och svarta munhåla. Hanarna utvecklar även en puckel på ryggen varifrån puckellaxen fått sitt namn. Fångar du en puckellax så skall dessa avlivas omedelbart och rapporteras in till länstyrelsen. I bifogad bild nedan finns mer utförlig instruktion.

Tips för ett lyckat fiske i juli

Goda råd är dyra inom laxfisket och jag önskar varje gång jag står där själv att jag hade facit. Men det viktigaste för ett lyckat fiske är att man tror på det man gör och att flugan är rätt. Det är tillfälligheter som gör att laxen hugger och det enda vi kan göra är att tro på att tillfälligheten i just detta kastet är rätt, eller nästa kast. Är vädret bra och det är badtemperatur så gör man oftast bäst i att ligga på stranden och äta glass istället. Invänta skitväder med en fallande vattentemperatur som gör laxen mer aktiv. Använd små flugor och fiska dessa snabbt. Leta efter strömmande partier där vattnet är mer syresatt och laxen bråkar med varandra om de bästa ståndplatserna.

Ett annat tips är att invänta mörkret och rikta sitt fiske efter havsöringen som nu vandrar upp i Ätran. Öringen fiskas med fördel i mörkret då den söker efter föda mer aktivt i skydd av mörkret. Beprövade flugor för detta är större svarta flugor som skapar en tydlig silhuett mot natthimlen. Fiska därför flugan högt upp mot ytan så öringen ser bytet ovan sig. Det är tillåtet att fiska fram till klockan 02:00 på natten och det är ett otroligt spännande fiske som tvingar vem som helst att plocka fram alla sina sinnen. Glöm inte pannlampan som kommer vara till stor hjälp när du väl krokat en fisk. Det är inte helt ovanligt att man krokar en lax heller, vilket är en helt överkomlig bifångst!

Lycka till med ditt fiske i sommar!
//Kristian Braun