Väl på plats vid Ätrans strömmande vatten sänks axlarna i välbehag i att åter igen få vara vid dess vackra omgivningar. Jag tar tre djupa andetag, en behaglig känsla flödar igenom knopp och kropp efter sex månaders väntan på att denna dag åter skall infinna sig. Min spontana tanke är att detta är den enda medicinen jag behöver!
Vädret är ganska behagligt, inte mycket vind, lagom lufttemperatur och vattenflödet erbjuder ett fiske med fluga eller spinn. Jag föredrar dock det förstnämnda, ett klassiskt flugfiske iklädd i Tweed, användandet av ett tvåhands flugfiskespö i bambu, ett så kallat split-cane flugspöt med tillhörande antik flugrulle i mässing från 1886 och en fjäderklädd laxfluga i grälla färger för att hedra premiären och naturligtvis Ätranlaxen.
Gör mitt första försök på den klassiska sträckan – Garvareforsen. Med fokuserad blick och mindfulness följer jag linans ände efter vardera kast då flugan driftar neråt och inåt tills lyfts upp ur ån och ett nytt kast sker och fortsätter i samma manér tills hela sträckan har fiskats av.
Ingen kontakt än tänker jag i mitt inre och väljer därefter att följa doktorspromenaden nedströms till Sandbanken där jag noterar att ett antal spinnfiskare prövat lyckan denna morgon med att försöka fånga la eller havsöring. När jag anländer till början av sträckan har de fiskande besökarna dragit sig längre nedströms av ån. Vilket betyder att sträckan finns tillgänglig så att även jag får möjlighet att presentera min fluga i det kalla vattnet. Vid tredje kastet känner jag något som stöter på flugan och med detta höjs mina förväntningar att kanske, men bara KANSKE finns en chans att en lax skulle kunna föredra min fluga denna första dag för säsongen.
När jag har fiskat av poolen så summerar jag stunden med att vid tre tillfällen haft försiktiga kontakter på flugan. Jag sätter mig på den intilliggande stenbänken och häller upp en varm kopp Te och tar fram en sandwich bestående av brieost, svartpepparsalami och rucola, toppad med kryddig dressing och avnjuter detta som återhämtning. Passar på att ringa min lokala vän Johan som låter sig meddela att han har fiskat av sträckan tidigare på morgonen och landat laxbesa bland annat och styrker detta med att skicka mig en bild. Vilket inte tonar ner min motivation till att fortsätta fisket, snarare tvärtom!
Ivern kommer och fisket fortsätter med att presentera laxflugan ett kast, tills flugan driftat in intill kanten, ett kast till och proceduren upprepar sig nedströms. Efter en stund så tappar jag fokus från mitt fiske för ett ögonblick när jag studerar ett par passerande gräsänder. I samma ögonblick känner jag ett försiktigt drag i fluglinan och den gamla flugrullen börja låta med sitt typiska knarrande läte. Knarret är som en väckarklocka och signalerar att nu får du återgå till vad du var här för att göra – drilla lax! I samma stund dyker flera tankar upp: ”Sitter flugan rätt i mun?”…efter en kort drillning skymtar jag fisken nära ytan men som snabbt väljer att åter dyka ner i det kalla vattnet. Drillningen fortsätter och till slut så väljer fisken, en havsöring att närma sig kanten men släpper från flugan mitt framför mina fötter. Dock lika bra då jag noterat att havsöringen ändå inte höll måttet på minst 45cm som reglerna kräver. Trots att havsöringen släppte och inte höll måttet finner sig ändå en känsla av välbehag, och axlarna trillar ner i rätt läge. Ett lugn omfamnar mig, jag drar tre djupa andetag alltmedan mina sinnen förstärks så som lukten av den omgivande växtligheten, hörseln uppfattar det strömmande vattnet ytterligare, och synen skärps så att jag uppfattar omgivningen betydligt påtagligare.
Kort efter kommer ett par förbipasserande, Lars med sin hund, och en fiskande, det blir som alltid att fisket i Ätran blir samtalsämnet som så många gånger tidigare när vi med det gemensamma intresset för laxfisket möts. Det är en helhet, inte bara fisket, och naturen utan även den sociala aspekten som vi återkommer till denna oas. Utmed den omtyckta doktorspromenaden i Falkenbergs stad. Sträckan uppkom år 1862 som är ca 2km utmed Ätrans södra strand. Den planerades av dåvarande stadsläkaren Gustaf Adam Ehrengranat. Området skapades för att erbjuda Falkenbergsborna och besökare en plats för promenader och avkoppling i en naturnära miljö. Sträckan är ett väldigt populärt område vare sig man promenerar, joggar, eller som i mitt fall väljer att fiska lax. Laxfisket i Ätran har tillämpats sedan 1000år tillbaka och har varit en viktig ekonomisk tillgång särskilt kring Falkenberg. Under 1800-talet beskrevs fisket som enastående, där engelska sportfiskare introducerade flugfiske som metod här för över 150 år sedan.
Ett exempel av dåtidens besökare var Sir W. M. Wilkinson, London-advokaten som tillbringade ca 20 somrar i Falkenberg för laxfisket. Hans upplevelser beskrivs i hans bok ”Days in Falkenberg” som publicerades 1883. Det finns bland annat en fångst-statistik mellan åren 1863 till 1883, samt hur Sir W. M. Wilkinson refererar hur bra laxfisket var i Falkenberg i jämförelse med andra lax nationer så som Norge eller Kanada:
”I have seen the greater part of the Salmon caught wich are mentioned in the above table, and that could not have been seen on any other River I heard of, weather in Norway or in Canada!”
Det nämns i sammanhanget att Sir W. M. Wilkinson ibland använde sig av ett 16-fots Leonard split-cane flugspöt (byggt i bambu) och ibland ett 15-fots green heart (sydamerikanskt träslag) flugfiskespö. Flugmönster som han mestadels använde sig av var de klassiska laxflugorna Jock Scott samt Silver Doctor, som sändes till honom från Skottland.
Jag har förmånen att äga ett exemplar av första utgåvan av ”Days in Falkenberg” från 1883 samt ett faksimil som trycktes 1983 med förord av Falkenbergsbon och vännen – Claes Hederstierna, vilket jag är väldigt stolt över. Böckerna innehåller intressant fakta och skildringar från Falkenberg och dess dåtida laxfiske.
Så åter till premiärfisket i nutid! Efter att besökt sandbankarna återvände jag till Garvaforsen där en lokal fiskande vän hade precis påbörjat presentera sin fluga i strömmen under pågående samtal sträcktes fluglinan och Mikael höjde spöt för att kroka fisken. Efter en kort drillning visade det sig vara en havsöring som lockats att smaka på flugan.
Då havsöringen inte höll måttet så fick den återigen friheten tillbaka. Min spontana reaktion blev: ”Japp, då var nollan spräckt vartfall!”… Mikael gav ett bekräftande leende på min spontana kommentar. Trots att inga blanklaxar landades denna dag från min sida var det en lyckligt lottad längre uppströms som fick den äran, tagen på spinn. Vid sandbankarna hade det landats en och annan havsöring samt laxbesa, av bland annat Johan Saverman, en av mina nära vänner i Falkenberg.
Johan är en av de som besöker laxfisket mest skulle jag påstå samt det han inte känner till om laxfisket i Ätran är inte värt att veta!
Laxfisket består av 7pooler samt Hertingforsen och Hålan fördelat på ca 2 km. För mer detaljerad information hittar ni det på den här sidan samt I-fiske.se.
Från stillhet utmed Ätran på premiärdagen så skulle vädergudarna ändra detta de kommande dagarna med stormen Dave! Jag fiskade fem dagar i sträck, förmiddagar alternativt eftermiddagar och hade några fåtal stötar på flugan dessa tillfällen. Dock femte och sista dagen fick jag trotsa vädergudarna då vinden hade tilltagit. Under morgonen med en sydlig vind gick det att fiska nere vid sandbankarna någon timme tills vinden vred sig till väst och jag valde att flytta mig en bit uppströms. Vid denna tid hade vinden ökat med kulingstyrka i vindbyarna. Men det hindrade inte mig – skam den som ger sig! Jag gjorde dock ett sista försök med att besöka Garvareforsen åter igen. Redan vid första kastet uppfattade jag det jag trott var ett bottennapp men märker att spöt gungade till för ett ögonblick för att i nästa släppte flugan. Jag tog hem lins och flugan snabbt och lade ut flugan återigen som föregående kast och lät flugan drifts inåt varpå driften avstannades med påföljden att fluglinan sträckte långsamt men bestämt. Jag höjde upp spöt och uppfattade ett motstånd, som gjorde, att spöt började gunga samt den gamla Rullen började knarrar ordentligt när linan for iväg. Många tankar for iväg åter igen i mitt inre: ”Sitter flugan ordentligt?… Är det en lax eller havsöring…? Är det en besa eller nystigen blank en?”… Efter en stunds drillande kom så Laxen upp till ytan, men som jag befarade inte ville ge sig i första taget, drillningen fortsatte en stund till. Så till slut gick det att leda den nära åbrinken. Väl där kunde jag konstatera att det var en laxbesa som mätte 84 cm.
Efter en snabb mätning krokades Laxen av och återvände ner i den kalla strömmen och åter till ståndplatsen med en bestämd snärt med hjälp av den stora stjärtfenan. ”Äntligen!”…. Blev min spontana reaktion och kände en go varm energi som flödade genom knopp och kropp. Det var en värdig avslutning denna sista dag under premiärveckan, även om det inte blev en nystigen blanklax var jag ändå väldigt nöjd. Valde att sätta mig på en av parksofforna i poolen uppströms om Garvareforsen alltmedan stormen Dave tilltog i styrka. Passade då att avnjuta en varm kopp te som ett avslut på denna vecka…. En vecka som många längtar till inför varje år – Premiärfisket!
Ses till Valborg!
Vänligen
Peter Scheffler
Flugfiskeentusiast och Livsnjutare
